Dagen har varit en känslomässig berg- och dalbana. Jag har gått från att känna ånger, till att känna mig dyster, till att känna mig likgiltig, till att känna frustration, glädje, smicker, ensamhet, tomhet, till att känna smärta. Jag vet inte varför jag idag känner mig så svag men hoppas verkligen att det är över tills imorgon. Känslomässiga smärtan är olidlig.
Jag såg The curious case of Benjamin Button idag. Jag tycker den var väldigt bra. Vet inte om det beror på mitt humör men jag kunde inte låta bli att gråta. Ett flertal gånger. Jag har förändrats så mycket de senaste 3-4 åren och det har gått från empati till sympati. Undrar om det är vanligt bland unga i min ålder. När jag såg filmen så kunde jag verkligen leva mig in i det så pass att jag det kändes som att allt det som hände, hände just mig och det gjorde så ont i mig. Inga ord kan beskriva hur ont det gjorde i mig. Håller jag på att förändras till det bättre eller det sämre? Hur kommer det här påverka mig i framtiden? Är det här nya jag?
Jag vill hitta en dikt, en låttext eller vilken sorts text som helst. Som sätter ord på min känslor, som förklarar det jag känner. Vet dock inte hur jag ska hitta den. Inte heller vart jag ska leta. Den dagen då jag hittar den, kommer jag förmodligen gråta. Förmodligen gråta som jag aldrig gråtit förut.
Tills dess får denna låt förklara
Some day somebody's gonna make you want to
SvaraRaderaTurn around and say goodbye (and say goodbye)
Until then baby are you going to let them
Hold you down and make you cry
Don't you know?
Don't you know (no) things can change (no)
Things'll go your way
If you hold on for one more day, yeah
Inte alls de rätta orden, men jag hoppas att de får dig att le :) Love you, Harold (Yes I am Kumar, vi båda vet att jag är den coola i våran duo) <3